Korta texter om Njurunda i historien:
Norrstigen
Norrstigen var den första landsvägen som förband Stockholm med Norrland. Vittnesbörd om att den funnits får vi genom resebeskrivningar från 1200-talet. I Hälsingelagen från 1300-talets början anges en del bestämmelser och där möter vi namnet Norrstigen för första gången. I senare källor benämns vägen som Stora vägen eller Kustlandsvägen.
En av anledningarna till att vägen byggdes var statsmakternas intresse av att driva in skatt och utskriva soldater till de många krigen. Under drottning Kristinas regering fick vägen statusen som landsväg och allmogen ålades att hålla hästskjutsar och gästgiverier.
Sträckningen av vägen är oklar. I Hälsingelagen nämns en väg som utgick från Mårdbäck på gästrikegränsen och sträckte sig till Årskogen på gränsen mot Medelpad, för att därefter fortsätta genom Medelpad upp till Älgsjö i södra Ångermanland.
En annan teori är att vägen gick genom inlandet.
I dag är det möjligt att färdas gående eller med cykel efter den markerade stigen mellan Årskogen och Maj, en sträcka på drygt en mil. Lämplig startpunkt är en kilometer efter infarten till Maj. Följ skyltningen mot skjutbanan och Norrstigen.
Kapellruinen i Nolby
Under perioden 400-600-talet efter Kristi födelse var området Kvissle-Nolby-Prästbolet och Västbo ett område av stor betydelse. Här kontrollerade stormän och hövdingar det politiska, religiösa och ekonomiska livet. Kring deras gårdar manifesterades makt och betydelse genom uppförandet av storhögar där de begravde sina döda.
På en av dessa gravhögar uppfördes på 1100-talet en av områdets första stenkyrkor, kanske som en gårdskyrka till en av storbönderna. Kyrkan bestod av ett kvadratiskt, endast 8×8 meter stort långhus i väster och ett kor, 5×5 meter stort i öster.
Länge var platsen bortglömd men återupptäcktes av folkskolläraren och kantorn Emil Löfgren som också blev Njurunda Hembygdsförenings första ordförande. I en beskrivning från 1922 berättar han om resterna av grundmurarna från det lilla kapellet.
Senare undersökningar har visat att kapellet har fungerat som kyrka och begravningsplats under större delen av medeltiden, åtminstone sedan mitten av 1200-talet och ända fram till reformationen.
Mera att läsa om området finns bland annat i Leif Grundbergs bok: ”Medeltid i centrum”.
Kyrkoruinen i Njurundabommen
En sägen om Njurunda gamla kyrka berättar: Sockenborna hade ämnat anlägga en kyrka vid Heljom men en osynlig makt förstörde vad man dagligen uppförde. Folket kastade då en stock i Ljungan i avsikt att bygga kyrkan där stocken landade. Detta skedde och kyrkan byggdes ovanför färjestället.
En trolig tidpunkt för kyrkans uppbyggnad är 1250, en romansk kyrka med långhus och rakslutet kor. Kyrkan byggdes med dörröppning på södra sidan samt med ett fönster. Dock inget fönster på den norra sidan eftersom man ansåg att den nordliga vinden var djävulens och ondskans företeelse.
Kyrkan byggdes ut flera gånger och brann efter ett åsknedslag den 18 juni 1870. Blixten antände det tjärade spåntaket. En annan sägen säger att för att kunna släcka åskelden måste man ha modersmjölk. Anledningen kan vara att modersmjölk ansågs heligt till skillnad från blixten som var djävulens verk. (Jmfr The Milky Way – vintergatan)
Innertaket revs av säkerhetsskäl och kyrkan fick förfalla och kallades därefter för ödekyrkan.
Källor:
Hans Björklund: ”Katarina Ljunga – Njurunda gamla kyrka i Bommen 2003
Hans Björklund: Njurunda kyrka – kort beskrivning
